Tjänster företag
Tjänster privatpersoner
Portfolio
20 vardagsbilder samma dag
Igår körde jag en liten fotoutmaning. Ett av projekten på listan med grejer att göra under 2017 var 20 vardagsbilder på ett dygn (se hela listan här, sno gärna från listan om du vill). Det gick rätt bra men jag fick många saker bekräftade/konstaterade. Tillexempel att jag inte gillar att fota människor (ja, förutom på scen då, haha) och speciellt inte mig själv, även om jag fick till ett fantastiskt porträtt av en sjukt trött Lotta i pressrummet (naturligtvis dold av ett märkligt Insta-filter).
Anledningen till att jag valde gårdagen är enkel, det var min sista riktiga vardag på jobbet på ICA där jag har suttit på under en mammalucka i ett år. Jag kommer börja frilansa och då blir det en helt annan vardag. Jag kommer sakna många saker med jobbet på ICA, självklart människorna men även rutinerna, jag är en fruktansvärd rutinmänniska emellanåt. Att veta var jag ska, när jag ska dit, att där finns mat att äta, en plats och så vidare. Det får mig att fundera (igen) på det här med värdet på en bild. Bilderna från igår värderar jag högst olika. Vissa bilder var av kompositioner jag sett länge, men aldrig tagit bilden, en snygg bild medan andra är mer personliga. Lunchbilden tillexempel, helt meningslös för alla andra utom mig, inte ens en speciellt bra matbild. För mig representerar den så enormt stor trygghet i att få säker och god mat även med alla mina knasiga matutmaningar. Bilden på entrén ser också meningslös ut, men för mig representerar den allt viktigt under detta år med så många möten med människor jag hoppas få träffa igen. Bilden på fotograferna i diket på Popaganda är så himla mycket för mig; det är sommar destillerat, musik, vänner och upplevelser och just i denna bild ett podie jag med största sannolikhet kommer trilla ner från om några timmar. Alla bilderna har ju betydelse för mig, på ett eller annat sätt, annars skulle jag ju inte publicera dem. (Kolla förresten in alla ”riktiga” bilderna och recensionerna från Popaganda i år)
En annan insikt är ju självklart hur stort filter man har på vad man lägger ut, jag är nog ganska privat. Fotade tillexempel min frukost, men ville verkligen inte lägga ut det, det blev för personligt. Heller inte så många bilder på min lägenhet eller var jag bor. Jag kände mig också lite hämmad för jag ville redigera/ställa bilderna mer, också begränsad av det märkliga formatet i Instagrams Stories, fick släppa lite på kontrollbehovet. Helt enkelt är ju dom sociala/offentliga flödena väldigt redigerade och tillrättalagda.
Projektet har fått mig att fundera mycket kring hur mycket man vill släppa på? Om jag hade gjort det igen, och bara tänkt dokumentärt om mig, det skulle ju bli mer personligt, ”bättre” på ett helt annat sätt kanske, men 1.) Jag är för blyg/personlig för att dela med mig av det och framförallt: 2.) Jag är ganska övertygad om att det inte direkt finns ett allmänintresse. Jag är nog dessutom mer intresserad av att visa det jag ser/tänker/upplever än att fokusera på mig som person. Visa mig inifrån och ut istället för utifrån och in. Människorna runt omkring mig får skaffa sin egen uppfattning utifrån istället.
Glad sommar!
Glad sommar allihopa! Vad hittar jag på så här mitt i juli då? Jobbar och hänger i stan mest. Jag passar på eftersom mitt vikariat går ut i augusti och sedan är det öppna horisonter och oändliga möjligheter som gäller! Spännande på något sätt, jag tror det har med åldern att göra (haha) men det känns som det kommer lösa sig på något sätt. Fastnar jag inte för något fast så kör jag lite frilans under hösten tänkte jag.
Det är mycket konserter så här i sommar, så håll koll på LiveNews och på bloggen. Denna vecka har dock varit lite seg när det är så lite folk både på jobbet och i stan generellt, då brukar det vara lite lugnt på konsertfronten med. Men snart rullar det på igen.
Annars så skriver jag ganska mycket och publicerar allt mindre. Har till och med tagit bort novellerna från förstasidan även om de ligger kvar. Det är väl som med all utveckling, har sett mig själv göra det både med foto och illustration, ju mer man lär sig, desto mer kritisk blir man och desto mindre ser andra. Just nu har jag tre halvfärdiga noveller i gång: En om ett rockband som är nästan som en biografi om ett fiktivt band, en lite mer si-fi som jag inte har någon aning om var den tar vägen och så en omskrivning av Jane Austins Stolthet och Fördom som behöver bearbetas massor. Det är som att jag har gått in i nästa fas i skrivandet:, när man börjar fota så springer man runt och trycker på knappen, sen börjar man lära sig saker, tänka, ifrågasätta och utvärdera. Jag börjar slipa på hantverket lite mer, då går det helt plötsligt mycket saktare men resultatet blir förhoppningsvis bättre.
Jag har skrivit ett tävlingsbidrag till en novelltävling för en tidning, mest som träning. Det var väldigt nyttigt att få ett tema/titel och en deadline, den ligger just nu och gottar till sig lite så ska jag läsa igenom och redigera med lite nya ögon innan jag skickar in.
Jag tror att det kanske blir en Kolsyra 2 någon gång under 2018. Eller så går jag ner mig i skrivträsket och inte publicerar något för jag tycker inte det är tillräckligt bra. Haha! nä, jag brukar inte ha tillräckligt med självinsikt för det. :D
Som med allt så går det ju i perioder, nu har jag inte målat på länge. Tänkte faktiskt vika ihop staffliet för att göra lite plats i vardagsrummet. Dock måste jag lägga upp massa tavlor här till salu, de får liksom inte plats. Hoppas någon vill köpa bara.
Håll gärna koll på instagram! Där uppdateras lite oftare.
[wdi_feed id=”2″]
L840 (jag har fyllt år)
Igår så hade jag en sån jäkla brakfest! Jag har funderat på och planerat denna fest i ca tre år, den har haft många varianter från att vara i lägenheten med bara några kompisar till fullfjädrad festival, i slutändan hyrde jag en liten lokal och hade över en liten skara av familj och vänner. Det bjöds på tacos och fika. Självklart kunde jag inte låta bli livemusik och lyckligtvis fick jag mitt förstahands val av band!
Kvällen blev sjukt lyckad, tack vare alla som var där och alla underbara medhjälpare jag hade. På något sätt glömde vi dra av konfettikanonerna så dom står laddade i hallen och väntar på att någon ska testa… måndagmorgon i kollektivtrafiken? :D
Konstlotteriet verkade vara uppskattat! För att folk skulle få hem grejerna hade jag sytt påsar av mina utslitna jeans och målat. Ibland är det behändigt med en stor rumpa, då får man stora tygkassar! :)
Mamma hade bakat HUR mycket kakor som helst och det mesta på bordet är gluten-, laktos-, ägg- och nötfritt. Det är ingen liten bedrift. För att få till en sån tårta gjorde jag en cheesecake baserad på typ det här receptet där jag bytte ut kaktypen och använde laktosfria ingredienser. Helt gudomligt gott.
Goodie bag måste man ju ha! Även denna har det varit massa funderingar kring. Själva påsen är tryckt med linoliumtryck. I påsen hittar vi tre vykort från årets kalender, lite godsaker, en bläckpenna som man kan sudda och ett signerat, numrerat linoliumtryck. Jag förstörde till och med plattan efter att dessa 30 ex. var tryckta så de blir garanterat unika. (kanske är lika bra, haha.)
En av de viktigaste grejerna i denna goodie bag är ett oansenligt litet papper som ligger instoppat i ett ritblock. Jag hade tänkt trycka upp block men tack vara den lilla upplagan blev priserna astronomiska per styck så jag stack in ett blad i ett ritblock som jag målade framsidan på istället. Bladet är en superkort guide till hur man kan göra för att uppfylla sina drömmar. Jag har satt ihop den utifrån egna erfarenheter och inspiration från andra. Läs, ladda ner, skriv ut och sprid bladet hur mycket ni vill. Kan det hjälpa någon med nåt är det fantastiskt!
Så sist och absoluta höjdpunkten på kvällen så var ju världens bästa The Happy Hippo Family där! Jag fick ”spela” synth på Summer Serenade och dom gjorde som alltid en fantastisk spelning med massor av energi! Underbart! Här är min favoritlåt:
Imorse blev frukostbordet helt fantastiskt. Det var svårt att få ner tallriken mellan alla blommorna. Till höger i bild skymtar även den kreativa hörnan…
Sådär! Då var en till av mina drömmar uppfyllda. Jag befinner mig just nu i ett stadie av lyckorus och tankarna surrar hela tiden kring gårdagen och jag kunde knappt sova alls i natt. Hur går man vidare? Jag är beredd på den känslan av tomhet som kan komma efter att något man ägnat mycket tid och energi till är avklarat, så jag har nya projekt på gång och nu drar dessutom hela konsertsommaren igång!
Men först: andas och vila.