(English Below)
🇸🇪 Sedan hela den här Corona grejen bröt ut har jag, som de flesta, mest hängt hemma i min lägenhet. När
Aardman (Fåret Shaun, Wallace & Gromit, Chicken Run, Morph m. fl.) började köra (sina utbildningar) på Zoom blev ju ingen gladare än jag! Jag kunde jag äntligen hänga på och dessutom gå kurs (typ det roligaste som finns) hemifrån. Dessutom hos Aardman! Perfekt! 

Jag valde kursen “Maquette Making for Animation”. Vad är då en marquette? Jag har inte kommit på något motsvarande ord på svenska, det närmaste jag kommer är ”figur”. En marquette är när man gör en figur i lera för att visa och gå igenom karaktärsdesignen. Det verkar vara vanligast i Stop Motion branschen men verkligen användbart som ett taktilt verktyg vid karaktärsutveckling i alla sammanhang när man tar fram en story eller karaktärer av något slag. 

Vad fick vi lära oss? Första dagen gick vi igenom lite grunder och vi fick göra en byst efter en design som vi blev tilldelade. Det var mycket lärorikt att få en väldigt tvådimensionell karaktär i en helt annan stil än jag är van vid och tolka den i tre dimensioner. 

Andra dagen fick vi börja göra vår egen design, en helkroppsfigur som vi fått skicka in skisser på tidigare. Vi gjorde aluminiumriggen som är i figuren och grunden till hela figuren. Vi fick lära oss göra våra egna verktyg (verkligen next level på den) och klädde in figuren i ett första lager lera. 

Dag tre fick vi flera tips på tekniker på hur man skapar detaljer och strukturer i leran och så färdigställde vi våra figurer. I slutändan satt jag till runt midnatt för att bli klar med min figur och nu är ryggen och axlarna bra trötta, huvudet fullt med lösningsmedel och händerna matta, men jäklar vad kul det var! 

Lite om min figur: Grundinspirationen från läraren Georges desig på figuren som han hade gjort för att göra reklam för kursen, i övrigt inga likheter. (hans är brilliant) min figur heter Stephen och är maskinoperatör i maskineriet som driver världen. Miljön liknar ett gammalt kärnkraftverk. Han måste rädda världen hela tiden genom att dra i lite random spakar. Ingen annan kan hans jobb så han är konstant sönderjobbad. Det är också därför han klär sig så dåligt, det är liksom inte på hans priolista. Hans enda sällskap hemma är en trebent katt som är hela hans sociala existens. 

Det var roligt att se alla andras figurer, designer och hur de jobbade med dem. Alla var så himla duktiga. Jag har så många tankar kring figurer och karaktärer just nu, jag började rita ner några igår så jag inte tappat bort de små rackarna. Nu behöver jag få fatt på baser/träplattor att montera mina blivande konstverk i. Ska också kolla upp var jag kan köpa aluminiumtråd i olika tjocklekar. Hehe. Leran vi använde heter Plasteline, den är vaxbaserad och torkar/stelnar inte. Det gör att om man vill spara sitt fantastiska konstverk så får man bryta ner det i smådelar, göra gjutformar och gjuta den i delar i ett annat material och sedan montera ihop. Kommer inte hända med just den här. Det är därför jag har tagit så detaljerade bilder, han kommer snart att återvinnas till andra fina, tillfälliga konstverk.  

Det var så fantastiskt roligt att få gå en kurs på Aardman, jag blev lite starstruck varje gång man nämner Fåret Shaun eller Wallace och Gromit. Att kursen gick online gjorde att jag kunde delta, det var liksom avgörande. Det funkade jättebra, det enda som var lite tråkigt var att man missade rasterna där man brukar lära känna de andra deltagarna lite mer. Man var ju tvungen att gå från datorn och faktiskt resa på sig från sitt kladdiga bord och räta ut sin kutiga rygg, men då gick man ju också ifrån alla andra kursdeltagarna, så de där informella dialogerna blev färre.  

Jag var rädd att jag inte skulle hänga med både i språket och skulpterandet men det gick jättebra. Jag kanske har blivit gammal men trots att jag ser att de andras är mycket bättre än min i både design och utförande så blir jag så jäkla stolt över min lilla figur. Den är så mycket bättre än jag vågat hoppats på. 

Jag har också länge velat ge mig in på skulpterande på något sätt och lekt med massa olika leror, men inte riktigt vetat var jag ska börja, eller snarare var jag ska sluta. Jag har inte plats för massa skulpturer, men jag tror allt jag får göra plats på någon liten hylla någonstans. Det är så sjukt roligt! Jag är ju heller inte en Stop Motion människa egentligen, jag har inte tålamodet för att lära mig det ordentligt, men jag har verkligen blivit inspirerad och vi har haft fina diskussioner om att mixa 3d och stopmotion. Båda har ju sina fördelar och här ju är det verkligen 1+1=42. Mycket tankar som sagt… 

Mitt nuvarande animationsprojekt, 3d kort-filmen “Wildia & Felix”, är i slutskedet av produktionen, min stackars laptop jobbar dag och natt. Även där blir jag så där fånigt stolt över mitt resultat. Kanske har jag för låga förväntningar på mig själv det inte roligare att bli positivt överraskad än att hela tiden bli besviken på sig själv? Och framförallt: att tillåta sig själv att vara stolt över sina prestationer. 

 


 

🇬🇧 Since this whole Corona thing broke out, I, like most people, have mostly stayed at home in my apartment. When Aardman (Shaun the Sheep, Wallace & Gromit, Chicken Run, Morph, etc.) started having their courses/ online on Zoom, I was thrilled! I was finally able to take a proper course (the best thing there is) from home. And at Aardman! Perfect!

I chose the course “Maquette making for animation”. So what is a maquette? A marquette is when you make a figure in clay to show and work on the character design. It seems to be the most common in the Stop Motion industry but really applicable in other industries as a tactile tool in character development and in all contexts when developing a story or characters of any kind.

What did we learn? The first day we went through some basics and we got to make a bust after a design we were assigned. It was very educational to get a two-dimensional character in a completely different style than I am used to and interpret it in three dimensions.

The second day we got to start making our own design, a full-body character that we had to send in sketches of earlier. We made the aluminum rig that is in the figure and the foundation of the whole figure. We learned how to make our own tools (next level on that one) and put the first layer of clay on the maquette.

Day three we got several tips on how to create details in the clay and then we finished our figures. In the end I sat until around midnight to get my maquette done and now my back and shoulders are pretty tired, my head full of lighter fluid and my hands tired, but damn I loved it!

A little about my figure: The basic inspiration from the teacher George’s design on the figure that he had made to advertise the course, otherwise no similarities. (his is brilliant) my character is called Stephen and is a machine operator in the machinery that runs the world. The environment is similar to an old nuclear power plant. He has to save the world all the time by pulling some random levers. No one else knows his job so he is constantly shattered. That’s also why he dresses so badly, it’s not on his priority list. His only companion at home is a three-legged cat that is his entire social existence.

It was fun to see everyone else’s characters, designers and how they worked with them. Everyone was so talented. I have so many thoughts about characters right now, I started drawing some yesterday so I did not lose the little buggers. Now I need to get hold of bases / wooden plates to mount my future works of art in. I will also check where I can buy aluminum wire in different thicknesses. Hehe. The clay we used is called Plasteline, it is wax-based and does not dry / solidify. This means that if you want to save your fantastic work of art, you have to break it down into small parts, make molds and cast it in parts in another material and then assemble. That will not happen with this one. That is why I have taken such detailed pictures, he will soon be recycled into other fine, temporary works of art.

It is great fun to do a course at Aardman, I get a little starstruck every time someone mentions Sheep Shaun or Wallace and Gromit. The fact that the course was online meant that I could participate. It worked great, the only thing that was a bit boring was that you missed the breaks where you usually get to know the other participants a little more. We had to leave the computer and our messy tables to straighten out our crooked backs, but that also meant you walked away from all the other course participants, so there was a lot less of the informal chatter.

I was afraid I would not be able to keep up, both in language and the sculpting but it went very well. I may have gotten old but even though I see that the others are much better than mine in both design and execution, I get so damn proud of my little maquette. It’s so much better than I dared to hope.

I have also wanted for a long time to get into sculpting in some way and I have played with lots of different clays, but not really knowing where to start, or rather where to end up. I don’t have room for lots of sculptures, but I think I will have to make room on a small shelf somewhere. It’s so much fun! I am not really a Stop Motion person, I do not have the patience to learn it properly, but I have really been inspired and we have had nice discussions about mixing 3d and stop motion. Both have their advantages and when you combine them it is really 1 + 1 = 42. Lots and lots of thoughts and ideas… 

My current animation project, the 3D short “Wildia & Felix” is ​​in the final stages of production, my poor laptop is working day and night. Even there, I am so proud of the result, it is so far beyond anything I had hoped for. Maybe I have too low expectations of myself but isn’t it a lot nicer to be pleasantly surprised than to always be disappointed in oneself? And above all: allow yourself to be proud of your achievements.