Förra veckan var det Stockholm photograpy week och Fotografiska hade anordnat en hel del föreläsningar. Självklart hade man velat gå på alla och bara låta sig sköljas över med inspiration. Men så händer ju vardagen och livet mitt i allt. Det hade blivit en städhelg för mig, inte för att jag ville utan mest för att gränsen var nådd. För många månader sedan. Så efter bravader som bland annat involverade att jag blev utelåst på balkongen när jag skulle tvätta fönstren så var det äntligen dags för lite inspiration.
Nu var det dags för ”Artist Talk: Jeff Cowen and Jacob Felländer ”Jag hade aldrig hört talas om Jeff Cowen tidigare men jag hade sett Jakob Jacob Felländers fantastiska bilder och han skulle vara intervjuaren. Så iväg till fotografiska. Jeff Cowen visade sig naturligtvis vara en fantastisk konstnär och det var synd att man inte fick se en hel utställning med honom. Det som inspirerade mig var att han målade på sin bilder, bland annat med olika framkallningsvätskor och kemikalier för att nå sitt resultat, som inte alltid gick att i millimeter bestämma innan. Att det inom foto finns mer konstnärlighet än att försöka få fram den perfekta landskapsbilden med oklanderlig skärpa och varje nyans är justerad och perfekt, det inspirerar mig. Jag möter ofta av någon anledning. ”den perfekta bilden”… Så urtråkig, hötorgigt och oinspirerande. Men jag erkänner att även jag letar efter den ibland på fel ställen (enligt mig). Men att se en konstnär som städar efter annat, var underbart.
Det inspirerade mig också att se att det faktiskt finns folk som försörjer sig som konstnärer, han hade till och med assistenter. Vilken dröm! Men en sak i taget.
Jag hade även möjligheten att lyssna på Moderskeppets samtal om bildbehandling och retusch i veckan. De har några år på nacken men är absolut relevanta fortfarande. Jag har lyssnat på Göran tidigare, gått kurs för honom på fotografiska och läst hans bok, så jag hade hört det mesta tidigare, men ibland behöver man bara höra saker vid rätt tillfälle. Jag insåg till exempel att jag som bildskapande är ganska poetisk. Jag söker känsla i bilden snarare än teknisk fullkomlighet eller ett specifikt motiv. Det stämmer så himla väl. Det är spännande när andra sätter ord på en själv som man hört tidigare men inte kunnat relatera till för man hade inte kommit till den punkten då man var redo för insikten. Och insikt om mig själv som bildskapare gör att jag får en rejäl spark i baken med inspiration.