Bild från Kalendern för 2020.
Jag övervägde att göra denna lilla årssammanställning helt formell och saklig för om vi ska vara ärliga, är man inte förbannat trött på att reagera på och känna runt 2020? Men jag tänker detta som ett historiskt dokument som man (jag) kommer komma tillbaka till för att fundera på vad fan som hände egentligen, vad var det vi tjatade om och var det så himla illa egentligen? Ja, det var det, men visst har det funnits balans.
Det började lugnt och hoppfullt, som de flesta år. Jag började frilansa på och köra detta underbara företag på heltid. Jag hade några kunder och nu när jag tittar i bokföringen så var det en hel del resor till kunder med SL. Det rullade på och var kul till mitten av mars.
Då hände allt och inget på en gång och på några dagar var inget sig likt. På onsdagen blev jag sjuk och på fredag den 13:e mars samma vecka stängdes hela samhället ner. Jag blev sjuk i Covid 19 (bekräftades först till hösten när man faktiskt kunde testa sig), mina kunder drog i stora sparbromsen och _allt_ var inställt. Känns så självklart nu, när det har blivit vardag men chocken var stor när allt blev inställt, inga konserter, inga festivaler, ingen bio, caféer eller strosande i konstnärsbutiker och en väldigt begränsad umgängeskrets. Hela året har jag mest suttit ensam hemma i lägenheten eller träffat ett fåtal människor. Jag saknar till och med tunnelbanan. Så är det fortfarande, drygt tio månader senare.
Men kunderna kom tillbaka, om än i liten skala och på helt andra sätt, man har hittat något slags fungera läge och accepterat att livet består av mjukisbrallor, videosamtal, Netflix och fryslasagne. Och det känns okej, för om det potentiellt räddar ett liv, en övertidstimme för någon i sjukvården eller besparar någon oron att ha närstående på IVA i respirator så är det såå värt det. Jag kan vänta eller ställa om. Det kan vi alla, för vi måste.
Den här pausen från vårt vanliga liv jag nyttjat till att lära mig massa nytt. Jag har studerat storytelling, animation och olika typer av teknik, skulpterande både i lera och och Zbush. Jag har gjort två större 3d produktioner ”Wildia & Felix” och julhälsningen ”Al & Rudie”. Jag gjorde även en lite större 2d produktion med ”Vänner under ytan” och några mindre filmer. De två större produktionerna hade jag aldrig haft/tagit mig tid till ett vanligt år, jag hade inte vågat satsa för att jag inte kunnat garantera att jag blev klar inom rimlig tid.
Vad händer nu då? Vi är ju inte helt ute ur den här krisen, men jag fortsätter med lite uppdrag, söker längre uppdrag eller kanske till och med anställningar. Jag älskar att lära mig nya saker och ser fram emot 2021, då har jag planerat en 3 månaders kurs i Stop Motion hos Aardman Academy som börjar i februari och nu på måndag är min närmsta plan att sätta alla mina nya storytellning kunskaper på prov och skriva klart min andra novellsamling, den har arbetsnamnet ”kolsyra 2”. Den kommer förmodligen att se dagens ljus i tryckt format, men kommer nog inte ens kontakta förlag utan ger ut den själv i super limiterad upplaga.
Det värsta under året har helt klart varit all död. Jag har förlorat inte mindre än fyra släktingar och oron för andra som varit sjuka eller att närstående ska bli sjuka har hela tiden varit närvarande. Till en början var ensamheten också mycket svår att hantera, men med tiden vande man sig och har hittat att fungera på och på något sätt vuxit för att man har lärt sig hantera en helt annan typ av vardag. Jag har slukat nyheter på ett sätt som jag aldrig gjort tidigare, det finns till och med ett nytt ord för det: “Doomscrolling”. Förutom allt om Covid så har jag läst allt jag kommit över om Black Lives Matter, Klimatkrisen och mycket, mycket mer.
Men det finns en balans, för även om mycket har varit skit så finns det många ljusglimtar. Känslan i somras när allt var inställt och BLM rasade som värst så kunde man gå ut i den svenska skogen, sätta sig på en sten och titta ut över en sjö och för några minuter lägga ner telefonen. Rörelsen gav en också hopp om en bättre framtid och jag har lärt mig mycket, också om hur sjukt privilegierad jag är. Den största ljusglimten har dock helt klart varit mina kunder, de nya sätten jag har kontakt med mina vänner på och och all tid för nya, tokiga och kreativa projekt.
Sammanfattningsvis så kan året 2020 beskrivas som galet polariserat precis som mycket annat just nu. Det har varit en kombo av ond, bråd död och sjukdom varvat med uppfyllda drömmar, ny kunskap och en insikt/bekräftelse om hur otroligt mycket familj och vänner betyder i vardagen.